FÖRLÅTELSE 2

Hej!

 

Den här bloggen handlar om sju missuppfattningar kring förlåtelse.

 

Förlåtelse är ett viktigt ämne, det finns mycket att säga om det och därför delar jag det upp i tre delar. Den första handlar om skiftet som sker med förlåtelse, den andra delen (detta blogginlägg) handlar om missuppfattningar kring förlåtelse och den sista om förlåtelseprocessen.

De mest förekommande missuppfattningar kring förlåtelse är:

  1. När jag förlåter godkänner jag vad den andra har gjort.

Vad en annan person har gjort är gjort, och vad var fel då är fel nu. Att förlåta innebär inte att du godkänner incest eller en våldtäkt. Förlåtelse säger ingenting om godkännandet av händelsen.

  1. När jag förlåter måste jag glömma vad som har hänt.

Jag har hört kvinnor säga att de inte kan förlåta för att de inte kan glömma. Att glömma övergreppet är inte möjligt och är inte målet. Målet med förlåtelsen är att orättvisan som har gjorts mot dig inte längre ska ha makt över dig.

  1. Jag kan inte förlåta innan den andra personen ångrar vad hen har gjort.

Om du väntar tills den andra personen ångrar handlingen har hen fortfarande makt över dig och du hamnar i en beroendeposition. Och om övergreppet skett i samband med en okänd person skulle en sådan övertygelse innebära att man aldrig skulle kunna släppa taget.

 

  1. När jag lämnar min vrede bakom mig blir jag sårbar.

En kvinna berättade att hon ville känna vreden och ilskan för då kände hon sig stark. Att släppa dessa känslor, en av de första stegen i förlåtelseprocessen, skulle innebära att hon kände sig sårbar. Hon ville hålla fast vid de negativa känslorna vilka påverkade henne mycket mer än vad det påverkade förövaren. Kanske påverkade vad hon tänker och känner inte förövaren alls. Du lider själv mest av den bitterhet och det hat du känner inombords.

 

  1. När jag förlåter säger jag att det inte var så viktig.

En kvinna skrev till mig: ’’Ska jag då säga: Jag förlåter dig, det gjorde inget.’Övergreppet gjorde väldig mycket och genom förlåtelse bagatelliserar du inte det. Jag skulle vilja säga det är tvärtom. ’Det gjorde väldig mycket med mig, men jag vill inte bära det längre. Jag vill vara fri och därför förlåter jag dig.’

 

  1. Så länge förnuftet och känslorna inte är överens kan jag inte förlåta.

’Jag kan teoretisk förstå att det skulle vara bra med förlåtelse, men det känns inte så’ är något jag har hört under flera tillfällen. Förlåtelse är en process och i processen kommer ibland känslor före och ibland förnuftet. Att vänta tills båda inträffar samtidigt kan försvåra och leder förmodligen inte till att förlåtelseprocessen kan börja.

 

  1. När jag förlåter måste jag kunna lita på den andra personen.

Här spelar det roll om förövaren är en bekant eller om du blev våldtagen av en okänd. I princip leder förlåtelse till att du inte längre lägger energi på vreden, bitterheten, hatet och ilskan. Förlåtelse kan vara ett steg i riktningen mot förening men det behöver det inte vara.

Tack, starka kvinna att du tog dig tiden att läsa min blogg. Är du med på resan?

I nästa blogg skriver jag om förlåtelseprocessen.

Mitt mål är att nå ut till så många kvinnor som möjligt. Vill du hjälpa mig genom att dela min blogg?

Vill du få min blogg varannan vecka i din e-postlåda? Prenumererar dig då på Jeanettes fria utbildning och inspiration. Klick här.

 

Namasté,

Jeanette

2017-08-22T12:29:53+00:00

2 Comments

  1. Marianne September 12, 2017 at 11:30 am - Reply

    Mycket bra och tänkvärda kortare råd för att hitta förmågan, lusten och orken att förlåta andra.
    “Jag vill vara fri och därför förlåter jag dig” ….. är så absolut sann tycker jag.

  2. Helena Roth September 12, 2017 at 5:42 pm - Reply

    Håller med Marianne som kommenterat ovan, just det där att förlåtelsen (OM jag väljer det) är för MIN skull.

Leave A Comment