HELENA

Detta blogginlägg handlar om dissociation och är den tredje bloggen om temat i en serie av tre. Ordet dissociation betyder att sönderdela och ordet dissociation används i litteraturen på olika sätt. I det första blogginlägget beskrev jag hur ordet dissociation används för att beskriva en process, en försvarsmekanism, en intrapsykisk struktur och i det andra inlägget beskrev jag dissociativa symptom.  Detta inlägg handlar om Helena, en av mina tidigare klienter. *

Helena

Helena är en kvinna i 30 årsåldern som har varit utsatt som barn för upprepade övergrepp och har blivit våldtagen som tonåring. Hon är en intelligent kvinna med en akademisk utbildning och ett ansvarsfull arbetet i vilken hon träffar många människor. Om du skulle träffa henne skulle du inte tänka att hon bär med sig ett trauma och har PTSD. Hon verkar vara glad och ha ett fungerande liv.

Uppdelad

Men hon känner sig uppdelad som konsekvens av upprepade övergrepp, i tre olika delar. Hon känner att hon ha en barndel, en tonåringdel och en vuxen del.  Vissa klienter har olika namn för sina olika delar, men det har inte Helena. Hon kallar barndelen ‘lilla Helena’.  Sin vuxen del visar hon utåt. Den delen är den välfungerande yrkeskvinna, med vänner och en sambo. Detta är hennes normala liv, den representerar ett liv som hon vill leva.

Hon är medveten om att den andra delen finns men hon vill undvika den. Hon är nästan rädd för de andra delen för de är förknippade med trauman. Vi skulle kunna säga att barndelen och tonårdelen bär alla trauma, så att den vuxna Helena kan har ett ganska normalt liv.

Utbrott

Hemma kan hon växla till den andra delen. Hennes sambo kan, sedan han har fått veta om det, höra när hon växlar till ‘lilla Helena’. Då pratar hon med en mer barnslig röst, har ett annat kroppsspråk och kan plötslig inte visa saker. Tonårdelen kan vara väldig arg och ibland ha utbrott.

Bandspelare i huvud

Ofta upplever sambon inte att Helena dissocierar, för helst isolerar Helena sig när hon dissocierar. På kvällen får hon regelbundet återupplevelser av traumatiska händelser, flashbacks och dissociationer. Hon vill då vara ensam, låser in sig i badrummet eller går ensam ut på gatan och då händer det att hon går vilse, hamnar på platser som hon inte vet hur hon kom dit.  Hon berättade en gång ’Flera gånger i veckan, hamnar jag, så fort jag kommer hem i fullständigt ursinne och dissociationer.’  Hon berättar hur hon kan sitta naken i sitt släckta badrum med tårarna rinnandes i timmar, samtidigt som bilder spelades upp som en bandspelare i sitt huvud. ’Jag kan då inte röra mig och är okontaktbar i timmar.’ Ibland känner hon en stor ilska som hon vände till sin partner och kallade honom för många otrevliga saker som hon sen inte kommer ihåg.

Terapi

Helena har gått i olika terapier men inte pratat om hennes olika delar. En del terapeuter tittar  inte på dissociativa delar och lägga fokus på stabiliserande övningar. Jag berättar för Helena om dissociation och förklara modellen och hon känner igen det. Det är en lättnad för henne, som de är för de flesta klienter. Många tror att de är schizofren eller är galna. Helena får fylla i en frågelista på dissociativa symptom och vi pratar vidare om det. Hon får mer förståelse för sin ’jobbiga barndel och arga tonårdel och hon lär sig att prata med delarna och se deras behov.

Jag är övertygat om att traumabehandling är den bästa stabilisering. Helena har många resurser och delarna går med på traumabearbetning. Vi startar efter några sessioner med det och det fungerar väldig bra.

En av hennes mål var att bli av med dissociationer och efter vi avslutade behandlingen berättade hon för mig att hon trodde att det inte var möjligt, men efter tio månader terapi med EMDR, skrivuppgifter, integrerande övningar känner hon sig hel och värdefull och vad som är det mest viktiga för henne att hon inte längre skuldbelägger sig själv.

På min hemsida, under första hjälpen guide, hittar du några övningar som Helena också fick.

Vb * Helena är en av mina tidigare klienter och heter i verkligheten inte Helena.