BARBRO

Hej!

Den här bloggen handlar om Barbro *)

Barbro ringer till min mottagning en solig dag i maj för att anmäla sig för terapi hos mig. Jag berättar att jag har en väntelista på fyra månader och hon svarar då att hon inte kan vänta så länge, att hon inte kommer leva då. Det är något i hennes röst som gör att jag ger henne förtur. Alla som anmäler sig vill helst komma imorgon och känner att de inte kan vänta. De flesta beslutar ju att de behöver terapi när det krisar rejält. Men jag känner till mina gränser, kan ta hand om mig själv och vill därför inte ta för många klienter i terapi på en gång. Barbro låter inte manipulativ och jag lyssnar på min intuition, hon ska inte vänta. Barbro och jag träffas nästa dag, detta blir en början till en intensiv terapi på två år.

Historia av lång terapi

Barbro som snart fyller 30 bär med sig en historia av långa terapier. Hon gick på BUP, hade ett klippkort inom psykiatrin och blev inlagd på en klinik för ätstörningar. Hon är skinn och ben och så rädd att hon snart ska dö. Hon vill äta, hon vill leva, hon kan bara inte. Varje bit av mat är tortyr för henne.

Hemlighet

Hon gör allt för att distrahera sig. Hon jobbar, springer och klättrar. Hon älskar barnen som hon arbetar med på särskolan, är kompetent i sitt arbete och är en uppskattad och lojal kollega. Ingen känner till hennes hemlighet. Ingen. Aldrig har hon berättat det, inte för sin kurator i grundskolan och inte heller för någon av terapeuterna hon träffade därefter. Hon har aldrig sagt något till sin mamma, aldrig något till en väninna och aldrig till sin man. Hon bär det ensam.

Barn

Hon har en längtan. Hon skulle vilja ha ett barn. Men hur skulle hon kunna få barn om hon inte haft mens på så länge och hatar att ha samlag? Detta berättar hon inte under den första sessionen. Det tar lång tid innan Barbro vågar öppna upp sig för mig. Det är svårt för henne att lita på andra människor.

Anorexia

Barbro har inte anorexia. Hon är medveten om att hon är mager. Hon vill äta, hon kan bara inte. Behandlingen mot anorexia på en specialiserad klinik har därför inte hjälpt henne. Barbro har ett posttraumatiskt stressyndrom och varje gång hon äter får hon flashbacks. Då känns det som att hon är där och då är i traumat igen. Då upplever hon att hon är tvungen att svälja sperma. Att ha något i munnen har blivit så otäckt för henne och det är det som gjort att hon återupplever den traumatiska upplevelsen.

Övningar

När hon hade vågat berätta detta kunde vi sätta igång en behandling. Hela hennes känsel i munnen var förstörd och i samarbete med en logoped fick hon öva munmuskulaturen. Jag lärde henne övningar för att kunna stanna här och nu, men den allra viktigaste delen av behandlingen var traumabearbetning så att hon kunde släppa det förflutna, äta och leva livet som hon ville.

Tack, starka kvinna att du tog dig tid att läsa min blogg. Är du med på resan?

På min hemsida, under första hjälpen guide, hittar du några övningar som Barbro också fick.

Nästa gång skriver jag om behandlingen vid sexuella trauman.